Kolaren Hanky

Dagens tips! I och för sig, man måste ha ett visst specialintresse om man ska till sig detta... ^^

Har du problem med ditt flinta och stål? Vet du inte vad du ska sätta fyr på med de där halvvarma gnistorna som det inte händer något med? Då har jag ett litet knep just för dig: Kolkaveldun!

Kaveldunet är en växt jag älskar för alla roliga saker man kan använda den till: Bladen, skotten och rotstocken går att äta (och man kan t.o.m. göra mjöl på stärkelsen i rotstocken!);
slemmet som bildas mellan bladen används som solskyddsmedel (ni kanske kommer ihåg det här); blomställningen går att äta som majskolv på våren; pinnen som blomställningen sitter på kan användas som pilskaft, osv. osv.
   Utöver detta kan man använda den mogna honblomställningen (cigarren) som stoppning i kläder och strumpor, men även som fnöske när man ska göra eld. Sätter man en låga till fröluddet som blir när man pillar upp cigarren så brinner det fenomenalt bra och snabbt, men man kan även göra kol av fröna. Detta fibrösa kol tar glöd vid låga temperaturer och fungerar således perfekt om man tar till flinta och stål, som ger gnistor med för låg temperatur för att antända kvistar och gräs.

För att fröna inte bara ska brinna upp och lämna kvar aska som inte kan användas i detta syfte, så måste man värma upp dem under hög temperatur, men hindra syre från att reagera med de antändliga gaserna som flyr vid upphettningen. Man tar då t.ex. en burk med lock som på bilden nedan och stoppar i det man vill ska kolas, sätter på locket så att det bara är en liten glipa öppen (så att gaserna kan komma ut och inte spränga burken) och ställer burken över elden.

 Knepet är just att få glipan liten nog för att det inte ska bli ett baksug så att allt brinner upp. Jag har sett video på när andra har gjort liknande, fast med bomullstyg, som är oftare använt såvitt jag förstår (men varför slösa tyg när det finns resurser i Moder natur?), och man då se gaserna antändas precis vid glipan. Det ser då ut som en tändarlåga, men det fungerar så länge lågan inte kan fortsätta ner i burken.

Mitt första försök till att framställa kol resulterade i att kaveldunet längs kanterna blev förkolnat, men att mitten inte ännu hade hunnit reagera pga isoleringen. Botten glödde rött där burken stod bland lågorna och jag blev lite orolig för vad som skulle hända. Nu vet jag dock att jag ska pröva att låta allt stå på längre, men när jag hade samlat ihop det jag kunde använda för mina syften, så testade jag att tända kolet med tändstål, som ger 3000 grader varma gnistor. Det fungerade perfekt! Det brinner inte med lågor, utan glöder så att man kan blåsa på glöden för att antända nästa steg i eldmakandet, t.ex. torrt gräs eller det vanliga kaveldunet.

Nästa steg är att testa det på riktigt - alltså med flinta och stål. Just nu håller jag på och letar i oredan efter att ha kommit tillbaka från skogen efter min fina kolstålkniv från Mora... Uppdatering kommer. =)

 Ett schysst block kol kan anas.

Tro inte att jag inte var frestad att sätta eld på den här högen! Jag var dock inomhus - nån måtta får det vara... =)

Skogsande! Inlägg nr 100!

Välkommen till mitt hundrade blogginlägg! Nice! Låtom oss stämma upp i sång (valfri)!

This just in: "Om man har för lite kläder på sig, är det bättre om man har mer kläder. Liksom." - Joakim Balkefors

Dessa visdomsord och andra blev det många av när jag, Jonas och hans bror Jocke tog en tur ut i skogen för att övernatta, göra vindskydd och leva livet. För en gångs skull hade vi mycket roligt med oss, så vi gjorde ett vindskydd av störar fastbundna vid stöttande träd, täckte det med presenningar och tätade insidorna med nödfiltar - en reflekterande mylarfilm som gör att värmen som skickas ut från kroppen och elden sänds tillbaka mot en. Detta kopplat till det faktum att vi samlade, högg och sågade ohemula mängder ved gjorde att vi sov riktigt skönt. Allt arbete vid lägret gjorde att jag spenderade större delen av vistelsen i t-shirt, även när det snöade!

Det var riktigt fint, den tiden solen fortfarande var uppe, och då vi var väl förberedda så kunde vi äta gott och snacka länge. En vildmarksfrukost bestående av stekta ägg, grillad korv (soja-), granbarrté, vitlök- och citronmarinerade rotsaker, glögg och Snickers är inte fy skam!

Nu var också första gången jag prövat vattenreningstabletter! En liten klortablett sätts till en liter vatten och får stå 10 minuter (eller mer om det är kallt, för reaktionshastighetens skull), och det smakade faktiskt inte illa alls! Sjövattnets kvalitet spelar förstås en väldigt stor roll i hur det smakar: Första gången Jonas och jag var ute så här, kokade och drack vi vatten från en dassig sjö och fick sila ut sniglar och insekter... Riktigt otäckt, men man vet att man överlever i alla fall.

Råa färdigheter

Det är mycket nu! Från att ha tre månader mellan inlägg har jag nu haft två (!) på en vecka. Inte nog med det - här kommer ett till!

Som av en händelse fick jag och Jonas tillgång till en älghud som en arbetskamrat bara skulle ha grävt ner i jorden, så det var nu eller aldrig om man ville ta till vara på den. Efter att den fraktats hem, lades den i en balja med vatten och kalk köpt på en trädgårdsbutik. De ca tre kilona kalk gör vattnet basiskt och löser upp organiskt material, så hårsäckarna förstörs och håret ska gå att dra ut med händerna.
Huden lades ut på plastsäckar för att samla alla trevliga kött-, hinn- och pälsbitar för att inte tala om kalkgeggan - kom ihåg: vi gjorde det här mitt i stan - och vi satte igång att lugga pälsen. Observanta läsare ser inte bara leopardliknande fläckar i huden, utan även någonting helt annat...
Vid närmare granskning hittade vi de här käcka grabbarna och bönorna: älgflugor.
Dessa charmiga, vinglösa parasiter sitter intill huden och biter värddjuret för att dricka blod. Inte bara att de ser fruktansvärt äckliga ut och att de kan bita människor, utan de var många.
Som tur var dog allt i det basiska vattnet - älgflugor, fästingar och förhoppningsvis bakterier. Vad sägs? Care for a snack?
Nästa steg var att förbereda narvsidan av huden, alltså den som sitter inåt i djuret. Om fett och hinnor sitter kvar, så tillåts bakterier festa på kvarlevorna och allt kommer att ha varit förgäves (ack, o ack!), så vi skrapade för fulla muggar. Vi hade ett antal verktyg till vårt förfogande, men machete och morakniv visade sig vara de två favoriterna. En trafikkon behövs också, förstås. Jag sa väl det? Tiden gick fortare vi hade förväntat oss, så solen var vår största bundsförvant och senare när den gick ned, fiende. Den bit på huden som vi hade hunnit med något så när skars ut och bearbetades vidare, och efter mycket om och men tvättade vi biten i såpvatten och masserade in ordentligt med salt för att torka ut huden och bli av med de sista bakterierna (ta i trä).
Nu hänger Jonas och min bit i varsin källare och torkar, så vi får se hur det här egentligen blir! Som med knivskidan som kommer uppdateringar så fort något går att visa upp. Det var i alla fall en trevlig dag med förkylda skratt och alkoholfritt veteöl.

Bröd för svåra tider/starka magar

Hej hej! Jag är inne i en vildmarkslivsfas - lär mig så mycket som möjligt, kollar instruktionsvideor, läser böcker och går ut och testar tekniker för fullt. Jobbar med Jonas, så varje rast blir fylld av diskussion och bollande av idéer.
Blev inspirerad häromdan att gå och plocka mig ett gäng ekollon för att göra kaffesurrogat och bröd... Instruktioner för brödet följer.

Plocka ekollon. Jag plockade typ ett halvkilo. Skala dem och lägg dem i hög.
Jag skalade dem färska, men jag har lärt mig att man hellre ska torka dem, så blir det lättare att få ut ollonen.
Mortla och krossa alltihop (utan skal, förstås).
Häll varmvatten på de krossade ekollonen och låt stå i en halvtimme. Målet är att laka ur garvämnena som gör dem för beska för oss vanliga dödliga att äta råa. Bilden gör ju att man redan kanske tappar aptiten, men fortsätt!
Sila bort vattnet genom att hälla blandningen genom en duk och vrida ur vätskan.
När man hällt varmvatten, låtit stå och silat tre-fyra gånger har man den här bollen som jag antar rent tekniskt sett kan kalla mjöl, men man får nog skriva "chrunchy" på paketet. Yum, yum! The proof is in the pudding, som det heter i ett och ett annat örike, och mjöl är ju inte det roligaste att äta i sin rena (sic) form, så jag gjorde ett bröd för att se vad det gick för.
Jag utgick löst från ett sconesrecept, eller det är egentligen väldigt lite som det här receptet har gemensamt med scones, så det kanske stämmer bättre att jag tittade på ett sconesrecept innan jag svepte ihop ekollonbröddegen. Jag använde ca 2 dl ekollonmjöl (fortfarande fuktigt), 0,5 dl vatten, 25 g smör och ett krm salt. In i ugnen 14 minuter på 200 grader.
Smart nog har jag inte bild på den färdiga produkten, men här är två små bitar innan de åkte in i ugnen. Den till höger hade lite sirap i degen för att testa två varianter, och jag måste säga att jag blev riktigt positivt överraskad! Brödet med sirap var faktiskt helt ok, och var helt klart godare än det osötade, men även det var ok med lite smör på. Under följer några citat från folk som testade det."Det är ju inte som bröd, utan det smakar typ nötkaka!" - Camilla

"Wow, fan va coolt!" - Jonas

"Jag har i alla fall smakat på det, men du får nog äta det själv" - Gerriet

Call of the Wild (typ)

Förra veckan tog jag, Robert och Robert en tur ut längs Södermanlandsleden med avsikt att njuta av vädret, hitta ett permanent vindskydd, ta några turer och upptäcka vad vi kunde tillverka och använda av det naturen ger oss.
Vi har ju alla tre varit riktiga skogsmullar genom åren, och på det sista året har jag blivit mer och mer intresserad av överlevnad och naturbruk - inte minst pga min kitschiga fascination för postapokalyps, men också med av rent praktiska målsättningar; det ger mig en känsla av duglighet, säkerhet och närhet till naturen när man går i skogen och ser mer än bara det estetiska.

När jag tidigare var ute med Jonas och byggde ett hållfast vind- och regnskydd med bara det som gick att hitta i närheten som byggmaterial och granrötter som snöre, fick jag en sådan mersmak! Det var skönt att veta att man vänjer sig vid att dricka illasmakande vatten, och att man bättre förstår hur utmattad man blir av att hugga ved och ris i 11 timmar i sträck långt in på natten (jag är tacksam för våra långa, ljusa nätter här i Sverige!), men att kroppen kan försättas i "överlevnadsläge" och arbeta tills man helt enkelt är klar med vad som behövs för att sova säkert. Vätskebristhuvudvärk, minimal utrustning och dåligt med mat var den utflyktens ledord.
Denna gång tog dock jag och Robertarna det lite mer piano. Målet var ju att det skulle vara trevligt, och bilden på Kullmans medförda burk sardin fick sätta tonen och bli inredning i vindskyddet vi hittade vid en liten, fantastisk sjö. Han är hyfsat macho, Sardinmästaren.Den första växten vi gav oss på med grävpinne var kaveldun - ni vet, de där vassliknande växterna med en brun cigarr på. Mellan bladen nära marken har kaveldunet ett tjockt, klart slem som jag kladdade på all blottad hud. Det är naturens egen solskyddsfaktor, och vitnar precis som när man stryker ut solskyddskräm på huden!
Senare kokade vi roten, som faktiskt smakade riktigt gott och inte helt olikt gurka, väldigt milt till en början och med en stickande känsla i munnen i efterhand. Senare har jag kollat upp att man kan mosa den kokade roten och torka moset till en näringsrik kaka som man kan ha som redning i soppor. Märgen på bladen var faktiskt jättegoda - mjuk och gurkaktig. Cigarren är ju växtens frön, och är ett fantastiskt fnöske som lätt fattar eld, och det visar hur mycket man kan använda en enda växt till! Jag gillar tanken på att man både kan äta den och skydda sig mot sol, men en speciell sak har jag lärt mig: Vill man vara fin för eventuell skogsrå-action, så ska man fasen ha med sig en spegel när man smetar på sig den, annars finns det nog anledning till att få nobben...Karlarna! Robert i Predatorkamouflage, och Robert i varningsfärger - akta, giftig!

Efter att ha lärt mig hur man framställer harts från en Youtubevideo, var jag tvungen att testa det, och efter att ha kokat en halvliter torkad grankåda i vatten på elden faller det mesta skräpet i kådan till burkens botten, och då drar man pinnar genom kådan som flyter på ytan och kyler dem i kallvatten. Slutprodukten blev en hartsklump på ett knippe, som kan värmas över elden och användas till allt möjligt: blandat med träkolpulver blir det ett hårt och hållbart lim som kan användas till att fästa spjut-och harpunspetsar vid skaftet; blandat med sand och benmjöl blir det hårt som cement och kan användas till att laga kraftverktyg som t.ex. yxor; blandat med vax och honung blir det ett smaskigt tuggummi! Fantastique!Ge oss små pojkar fria händer, knivar, trä och lite tid, så är garanterat någon form av vapen det första vi tänker på! Ett halvt fiskespö som låg vid sjön fick bli blåsrör, och hartset användes för att kladda fast ängsullens bomullsliknande frön vid långa, vässade trästickor. Resultatet blev varierande, men det är otroligt vad träffsäker man kan bli med mycket lite övning: På 10 meters avstånd var det inga problem att träffa en 15 cm stor yta, så om man hade lite knapert med mat och inte var så knusslig med det här med vegetarianism (curse you, Samvete!), så skulle man hyfsat lätt kunna smyga sig på trastar och andra fåglar och träffa dem.
Sammanfattningsvis: Om någon vill gå ut i skogen (om än en kort liten promenad), så är jag hooked! Med Mossbergs Fältflora nyligen inhandlad finns det så mycket där ute jag vill se och pilla på! ;)
Kram, allihopa!

7 P

Tja! Några kanske känner till att jag är fascinerad av överlevnad, och speciellt av det lite kitschigare postapokalyptiska scenariot i t.ex. Fallout-spelen och filmen 28 days later. Ikväll har jag suttit och myst över hur jag ska förbereda mig för en eventuell katastrof eller liknande. Jag tror inte egentligen att något sånt kommer att hända, och jag är inte en av de skumma typerna som sitter och väntar på att Illuminati ska ödelägga hela Jorden (2012, förstås... *suck*), men det ligger mycket i tanken på att vara förberedd:
"Prior Planning and Preparation Prevents Piss Poor Performance" ^^


Själv tänker jag mig en 3-nivåprioritering:
1 - Akut vård - en första förbandväska med plåster och dylikt att ha tillgänglig.
2 - Akut överlevnad - En ryggsäck med nödutrustning man bara kan rycka med sig om man måste ta sig till ett skyddsrum eller ut i vildmarken.
3 - Varaktig, stationär överlevnad - Om Katastrofen tillåter att man stannar kvar hemma eller måste barrikadera sig.

Här har jag skrivit ner vad jag kommer att fixa iordning, så när mockan slår fläkten - kom och häng hos mig! =)
Listorna är inte helt viktoptimerade, men jag är säker på att man skulle klara sig alldeles utmärkt. Sen ska man väl ha en bra brandsläckare lätt tillgänglig bland extrasakerna (den glömde jag skriva ner, men nu har jag uppdaterat listan IRL^^).
Kommer ni på något mer livsviktigt? =)

Hehe, hoppas ni inte tror jag är så hemskt knäpp, men det här är bra intressant att grubbla över. Snart ska jag till ÖoB och skaffa en vettig ryggsäck - sen sätter jag igång! =D
Ladda katten och invänta zombierna!

EDIT: Åh, jag kommer på en massa annat kul - Gasmask, 2 st; Klocka... Måste fortsätta!