Vi har ju alla tre varit riktiga skogsmullar genom åren, och på det sista året har jag blivit mer och mer intresserad av överlevnad och naturbruk - inte minst pga min kitschiga fascination för postapokalyps, men också med av rent praktiska målsättningar; det ger mig en känsla av duglighet, säkerhet och närhet till naturen när man går i skogen och ser mer än bara det estetiska.
När jag tidigare var ute med Jonas och byggde ett hållfast vind- och regnskydd med bara det som gick att hitta i närheten som byggmaterial och granrötter som snöre, fick jag en sådan mersmak! Det var skönt att veta att man vänjer sig vid att dricka illasmakande vatten, och att man bättre förstår hur utmattad man blir av att hugga ved och ris i 11 timmar i sträck långt in på natten (jag är tacksam för våra långa, ljusa nätter här i Sverige!), men att kroppen kan försättas i "överlevnadsläge" och arbeta tills man helt enkelt är klar med vad som behövs för att sova säkert. Vätskebristhuvudvärk, minimal utrustning och dåligt med mat var den utflyktens ledord.Denna gång tog dock jag och Robertarna det lite mer piano. Målet var ju att det skulle vara trevligt, och bilden på Kullmans medförda burk sardin fick sätta tonen och bli inredning i vindskyddet vi hittade vid en liten, fantastisk sjö. Han är hyfsat macho, Sardinmästaren.
Den första växten vi gav oss på med grävpinne var kaveldun - ni vet, de där vassliknande växterna med en brun cigarr på. Mellan bladen nära marken har kaveldunet ett tjockt, klart slem som jag kladdade på all blottad hud. Det är naturens egen solskyddsfaktor, och vitnar precis som när man stryker ut solskyddskräm på huden!
Senare kokade vi roten, som faktiskt smakade riktigt gott och inte helt olikt gurka, väldigt milt till en början och med en stickande känsla i munnen i efterhand. Senare har jag kollat upp att man kan mosa den kokade roten och torka moset till en näringsrik kaka som man kan ha som redning i soppor. Märgen på bladen var faktiskt jättegoda - mjuk och gurkaktig. Cigarren är ju växtens frön, och är ett fantastiskt fnöske som lätt fattar eld, och det visar hur mycket man kan använda en enda växt till! Jag gillar tanken på att man både kan äta den och skydda sig mot sol, men en speciell sak har jag lärt mig: Vill man vara fin för eventuell skogsrå-action, så ska man fasen ha med sig en spegel när man smetar på sig den, annars finns det nog anledning till att få nobben...
Karlarna! Robert i Predatorkamouflage, och Robert i varningsfärger - akta, giftig!
Efter att ha lärt mig hur man framställer harts från en Youtubevideo, var jag tvungen att testa det, och efter att ha kokat en halvliter torkad grankåda i vatten på elden faller det mesta skräpet i kådan till burkens botten, och då drar man pinnar genom kådan som flyter på ytan och kyler dem i kallvatten. Slutprodukten blev en hartsklump på ett knippe, som kan värmas över elden och användas till allt möjligt: blandat med träkolpulver blir det ett hårt och hållbart lim som kan användas till att fästa spjut-och harpunspetsar vid skaftet; blandat med sand och benmjöl blir det hårt som cement och kan användas till att laga kraftverktyg som t.ex. yxor; blandat med vax och honung blir det ett smaskigt tuggummi! Fantastique!
Ge oss små pojkar fria händer, knivar, trä och lite tid, så är garanterat någon form av vapen det första vi tänker på! Ett halvt fiskespö som låg vid sjön fick bli blåsrör, och hartset användes för att kladda fast ängsullens bomullsliknande frön vid långa, vässade trästickor. Resultatet blev varierande, men det är otroligt vad träffsäker man kan bli med mycket lite övning: På 10 meters avstånd var det inga problem att träffa en 15 cm stor yta, så om man hade lite knapert med mat och inte var så knusslig med det här med vegetarianism (curse you, Samvete!), så skulle man hyfsat lätt kunna smyga sig på trastar och andra fåglar och träffa dem.
Sammanfattningsvis: Om någon vill gå ut i skogen (om än en kort liten promenad), så är jag hooked! Med Mossbergs Fältflora nyligen inhandlad finns det så mycket där ute jag vill se och pilla på! ;)Kram, allihopa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar