Jag försökte så mycket som möjligt att undvika att klippa och klistra bland inspelningarna för att behålla känslan, och jag kan säga att jag stod och spelade gitarr med 100% inlevelse och såg grymt involverad ut... Allt som låter som syntar är gitarr, förresten! Det distade verskompet på gitarr var bland det jobbigaste jag spelat in, eftersom att varje anslag är på nedåtslag och att det blir grymt jobbigt att hålla det på samma intensitet en längre tid och samtidigt hålla det tajt. Allt jag spelar in är en läroprocess, då jag inte ser mig själv som en duktig gitarrist, utan att jag använder vad som helst för att att uppnå det jag vill höra och då helt enkelt får lära mig att spela det.
Basen var dock grymt festlig att spela in och är kanske det jag enskilt gillar mest med inspelningen. Den foffar på rätt bra och är inte bara grundtonen i ackordet hela tiden, utan går över halsen och tar lite schyssta vändningar (tycker jag själv). När jag vill känna mig som en riktig rockstjärna brukar jag sätta på Mute Math – Chaos och sparka in i refrängen, så jag antar att jag tappade in i den ådran för att få den rätta känslan. Fasen vad kul det att lira! =D
Om ni undrar vad Rise and Shine handlar om, så får ni först sätta er och läsa med medan musiken går. (Inbäddningen för videon blir ful pga videostorleken, men jag hoppas innerligt att ni överlever)
Text:
This dream leaves me confused
I dream
I overdose on imagery
I twist and turn
I burn
Illusion is my game
I seem
To overcome and satisfy
To overthrow
I learn
Why does it happen to me?!
We'll give you everything you want (x4)
We'll give you everything but love
I've lost my sense of self
I feed
To live
To be
Jaha, vad ska detta då betyda? Kanske (förhoppningsvis) leder orden och musiken tankarna till något relevant för lyssnaren (du), och all heder åt den som vågar skriva vad detta något är i kommentarerna. Annars följer här en spoiler ;)
För mig finns det två källor till vad jag kände när jag skrev den, och först och främst handlar den om mina extremt kraftiga drömmar och hur de får mig att känna mig. När jag drömde att jag och min älskade i drömmen var på väg mot döden i form av horder av känslolösa mördare, begrundade jag på allvar hur vi skulle ta livet av oss innan de kunde få tag i oss, och slutade våra dagar i varandras famn inandandes ångorna från bensinindränkta handdukar virade runt huvudet. Jag har aldrig några som helst självmordstankar, utan tycker förstås att livet är till för att levas, men det påverkade mig hur verkligt jag kände mig tvingad av situationen att göra något sånt, och hur jag som vaken kände att jag låg bakom att ha dödat min älskade. Extremt förvirrande.
Annars är drömvärlden ju i bästa fall något man kan kontrollera eller bara hänge sig åt, och då kan det kännas som att det sista man vill göra är att stiga upp ur sängen; ut ur sin mest privata domän och ut i den mondäna verkligheten.
Den andra inspirationskällan är ordentligt privat, men vad är en blogg om inte ett extremt exhibitionistiskt verktyg, och vad skulle den vara om man inte kunde vara lite privat? ;)
Det finns få helveten jobbigare än att känna sig överflödig inför ens vänner, familj och bara främlingar, och som arbetslös är det lätt att falla i den fällan.
När så mycket i livet hänger på att visa sig stark och kapabel, och den styrkan leder till att man får ett avlönat arbete, så innebär det ju att något måste fattas den som inget har. Så mycket går ut på att visa upp en fasad: CV:t måste läggas upp för att maskera eventuella perioder utan aktivitet som arbetsgivaren kan tycka är relevant; Förhandlingar om tider, löner... Så mycket är yta, och den vinner, som kan presentera sig bäst. De som har jobb ska inte känna att jag förolämpar dem - vi pratar om något så basalt som känslor.
När man sitter och pinas innanför ens fyra väggar utan att ha något att visa upp blir jag så otroligt avundsjuk på det andra har, att folks glädje blir min olycka. Det är ju självklart det allra sista jag vill, men så fungerar världen, och hamnar man utanför systemet så krävs det så mycket energi, viljekraft och framtidstro att den som glatt ropar att ”det måste vara skönt att ha en så lång semester” eller ”upp och hoppa!” på ett sätt (kanske lyckligt ovetande) slår på den som redan ligger.
Thus endeth the lecture.
Jag har fått jättesnälla kommentarer av en del redan, och det värmer verkligen! We're in this together. Snälla, säg gärna om ni tycker att det finns något som ni tycker borde ordnas – t.ex. om basen ligger för högt eller om ni tycker att jag sjungit som en kråka på någon del. Jag arbetar fortfarande på ljudnivåerna, så snart blir jag helt nöjd själv! =D
Min första tanke med texten - utan att läsa din förklaring - var just drömmar man drömmer på natten. Jag drömmer mycket och _väldigt_ verkligt. Jag har den senaste tiden sett det lite som en förbannelse, då det tar enorm energi från mina dagar och jag får svårt att fungera dagtid. Jag har också stundtals haft svårt att gå och lägga mig i rädsla för vad som skall komma denna natt...
SvaraRaderaMer än en gång har jag vaknat svettig och undrat varför jag blev rädd - det var ju inte direkt en mardröm, utan mer obehaglig/konstig/knepig. Men det som alltid sker är den väldigt verkliga känslan av otillräcklighet, okontroll, omöjligheten att påverka det som sker framför mig/andra - Maktlöshet.
"I overdose on imagery" är en genialisk textrad. Det är precis så det känns när man vaknar upp och sen får "leva" med känslan man fick resten av dagen, för även om man VET att det var en dröm så finns känslan ibland kvar och tanken existerar under dagen i form av "vad handlade det om egentligen?".
Känslan av att vara maktlös inför sin situation är stark och svår att tackla undan. Man måste vissa dagar vara amerikansk fotbollsspelare med svarta tjocka streck målade under ögonen, rytandes åt de hinder man har framför sig och skrikandes slänga sig fram och slå sig igenom...medan andra dagar spenderas mest i en tillfällig uppgivenhet för att på så sätt försökra lagra energi för kommande dag/natt.
Nu låter det här väldigt ledsamt, och det är inte min mening. :) Jag blev bara så glad när jag läste en text som (för mig) tog upp det här som är en del av mig. Jag är en drömmare, både nattetid och dagtid, både mardrömmar och lyckliga drömmar. Jag ser bilder och situationer väldigt levande framför mig och sådant som hänt etsas liksom fast och jag måste snarare lära mig att leva med bilden än att "släppa" den eller på något sätt karva bort den. Inte många förstår, men de som gör det vet att det inte är en förbannelse, utan något unikt som gör att man känner mycket - både bra och dåligt - både för min egen del men också andras. Jag ser det som en gåva som jag måste lära mig hantera bara.
Visst är känslor basala, men de är också en gåva. Empati är något väldigt vackert, och att erkänna sina egna känslor är stort.
Jag inser nu att det här blev en lång kommentar och många kanske kommer se det som "svammel". Men det viktiga är vad de som verkligen bryr sig om känner. De som inte bryr sig, och som bara "tycker" är dom man får lära sig att "släppa" snarare än ens egna känslor. För man ska kunna leva med sig själv i första hand - de som inte vill eller vågar förstå ens _alla_ känslor kanske man ska ta med en nypa salt, ha kul med men inte bry sig att öppna upp inför.
All heder åt Dig, Henrik. Superfin låt.
För det första vill jag bara säga: WORD! (Och då syftar jag på din andra förklaring till texten) Men, som du sa We're in this together! Känner så väl igen känslan av att vara instängd och "pinas innanför ens fyra väggar". Jag har t o m börjat ogilla min egen lägenhet för att det har blivit en lite ångestfylld plats med en massa borden och måsten utan någon ork och motivation från min sida. Men nu ska det här inte bli nåt depp-party, ville bara dela med mig lite. Min syster sa så klokt att: Ta till dig den här tiden, använd den till saker som du annars aldrig skulle hinna med att göra om du hade ett 9-5 jobb. Jag är lite dålig på det men det tycker jag verkligen inte att du är! Är grymt imponerad av att du ger liv åt din kreativitet trots verklighetens dystra vardag :). Keep up the good work! Mycket bra terapi tror jag!
SvaraRaderaSen måste jag bara kommentera drömmandet lite också. Blir så avundsjuk på er som verkar ha ett så rikt drömliv! Missförstå mig inte jag drömmer mycket och ofta men på särskilt sista tiden känns det bara som att jag drömmer om min vardag, jobbletande, bostadssökande osv. Saknar att drömma och fly verkligheten för en stund. Det borde man väl få göra när man sover iaf. :) Så nån som har nåt bra tips på hur man säger till sig själv att drömma bättre?
Tack för att du delar med dig, Henrik. Roligt att få veta vad dina texter handlar om, särskilt för oss låttext-nördar :)
Kramar
Wowowow, jag är så otroligt glad bortom ord att ni lämnar så utförliga kommentarer! Jag är mycket stolt över att ha så bra vänner - menar det verkligen.
SvaraRadera