Vessel

Jag är lite nervös över hur pretentiös jag kommer att låta när skriver det här inlägget, men jag har nu blivit klar med en låt som heter "Vessel" och är rätt dugligt nöjd. =)

Saken är att jag känner att all musik jag gjort hittills har varit en resa för att komma till den här låten. Den har i och för sig bara tagit en vecka att göra, men det har varit en väldigt produktiv sådan. Det började med att jag satt och plinkade med min akustiska gitarr, sen kom jag på en liten melodi och gick och la mig.

*Ping*
Textrader började formas mitt i natten, och jag skrev ner dem och somnade igen. Dagen efter spelade jag in ett skelett till en lös låtstruktur (med distad nylonsträngad gitarr... låter så otroligt dåligt). Snällt nog fick jag låna brorsans elgitarr över helgen och det är sjuuuuukt vad inspirerad man blir av att ha rätt verktyg till uppgiften i fråga! Det avgör saken - jag måste köpa en elgitarr!

Vessel är allt utom minimalistisk: 36 ljudspår full av gött-gött och (nästan) bokstavligen en miljard melodier, stämmor och lager (men trots det slaktade jag väldigt mycket ^^). Om ni lyssnar, ta ett par gånger och lyssna efter sånt som ligger i bakgrunden - jag tackar Devin Townsend för lager-på-lager-principen.
Tidigare idag hade jag den stora äran att få min bror att komma som någon annan Zorro och spela in ett helt sjuksnyggt solo (börjar 3:40 i låten) istället för att dansa salsa. Gött. *Lolololmaotserolf!*
Nedan ser ni en bild på hur låten ser ut i kondenserad form, spår för spår.


Egentligen spelar jag inte så bra gitarr, men när man väl sitter och nöter vid datorn lär man sig en hel del. Utan tvekan svårast var att sätta riffet som ligger under brorsans solo. Lyssna - sjuuutakt! Fraseringen är galet synkoperad (skum), så jag satt och svor hur länge som helst, men det var ju vad jag ville ha.^^ Basen är jag bättre på, så jag kände mig som värsta Meshuggahkillen när det lät ok.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg är jag grymt nöjd med texten också. Oj vad självgod jag låter, men jag är bara nyförälskad - om ett litet tag kommer irritationen som vanligt. ;)
Som den lille nykteristen jag är var det bland det närmaste jag kommit till ett riktigt rus när jag ändrade den sista raden till något så enkelt som dess nuvarande form och kom på hur låten skulle sluta. *ryyyyys* Ibland är det riktigt kul att skriva musik. =)
Vad den betyder låter jag vara osagt, men jag tror att jag kan skönja ett mönster i varför jag skriver. Jag försökte hålla nere omtagningarna på sången, för att trots någon halvsur ton någonstans menar jag varje ord.

Ta nu och lyssna i hörlurar eller på schyssta högtalare och dra upp volymen lite grann.
UPPDATERING: Här finns Vessel på Youtube - äntligen.

VESSEL:

Your time has come
Beautiful vessel
As the waters flow

What was is gone
Beautiful vessel
Your cage is open wide

All that we have said and done
And everything between us
What a waste

I made a promise
Beautiful vessel
To never leave your side

What use is there in crying
I always knew you would

Be the first to see
How many dreams there are beyond
If your heart can see into infinity

Go ahead and see
If the light shines where you go
I would die for you to let me know

And if you'd take me
I would let go

This pain is human
Beautiful vessel
But the wounds will never close

And there will be no end
Until someone reassures me
It's alright

Be the first to see
How many dreams there are beyond
If your heart can see into infinity

Go ahead and see
If the light shines where you go
I would die for you to let me know

I am
You were
So far away
I hope you're better now
It's over
It's over now
I'm so afraid
This fear's so human
So vulgar
So beautiful
But I'll manage I'll manage I'll manage

This song is over
But I'll sing for you
I will wait for you
Everything must end
But I am

The difference between powerful and loud

Rubriken är namnet på en Mats & Morganlåt, och det tål ju att tänkas på. Som kontrastpunkt vill jag bara dela med mig av en tanke som jag delar till 100% med min husgud Devin Townsend:

"I think there’s a differentiation to be made between being ‘peaceful’, and being peaceful but wanting to celebrate loud, crushing music."

Min ödmjuka uppfattning av de flesta jag känner är att de upplever hård och/eller aggressiv musik som något som får adrenalinet att pumpa eller något som går dem på nerverna. Är det så att man definierar sin egen känslomässiga reaktion av ljud? Jag lyssnar på Devins låt Ki när jag skriver detta - en perfekt illustration av vad jag menar. Vid 4:18 börjar det, och det är så vackert.

Texten då (från 4:18):

Here's a little riddle 'bout when I was a little toddle, piddle in the puddle and my head was in a muddle
You can sing it when you're sad, you can sing it when you're mad, you can sing it in the shower come along the latest
Gaia to gaia to gaia to gaia to gaia to gaia to gaia to gaia to gaia to gaia to gaia to gaia to gaia to gaia to gaia to gaia to gaia to gaia to gaia to gaia
Everybody knows

So we fall on warm silence
I know, yes, I know we all go away.

(If you feel like you are incomplete, yet you are still in love yet you are sleeping, eternal I, I, I ,I)
So we fall on warm silence
I know we all go away.


I en perfekt värld skulle det här dåna ur en enorm ljudanläggning på min begravning (när den väl kommer och jag är typ 100 år - oroa er inte för om jag kommer hitta på något ;) ), och om det verkligen vore en perfekt värld skulle alla närvarande känna vad jag känner: Katarsis. Allt ordnar sig.

Allt oväsen är verkligen inte bra oväsen, men när allt ligger på plats blir jag lugnare av en vacker massiv ljudvägg än en tattig yogaskiva med oinspirerat plink-plonk och keltisk fiol.

PS. Här är en låt jag har haft som gonattvisa för att lugna ner. DS.

Kommentarer? =)