Grillat marsvin

SvD

My point exactly. Min ödmjuka teori är att det som får folk att reagera så starkt är att sanningen kryper alldeles för nära inpå - att det är en tunn linje mellan att äta hunden och att utsätta en människa för skada. Det är skrämmande, men illustrerar min poäng: Är det rättfärdigat att döda vissa djur om man avhåller sig från att döda helt godtyckligt utvalda djurarter? Rent objektivt, alltså.

Det finns många som skulle säga att det är en fråga om nytta, och att t.ex. ett keldjur uppfyller ett syfte genom att skänka glädje till ägaren, eller att en jakthund hjälper vid jakt, och således får en upphöjd ställning. Men vad är det då som gör folk som sentimentala att de inte nackar katten och slänger den i grytan om den blivit ilsken och folkskygg eller om hunden blir av med benet och inte kan springa i skogen? Att vi inte har hjärta att se vår kompanjon bli något så jordiskt och basalt som ett köttstycke på tallriken?
Det är detta som gör mig så hemskt besviken: att vi som folk agerar så godtyckligt. Vi använder så många undantagsregler till vår moralkompass att inte många har en stadig linje i livet med robusta, logiska anledningar till sina handlingar. Att man inte äter djur från en art av vad vi kallar sällskapsdjur är för mig likställt med anledningen att "kött är gott" som försvar till varför man inte avhåller sig från att äta kött alls, alltså ett helt tomt begrepp som har samma vikt som att en mördare försvarar sig med "för att jag kan".

Jag har själv många punkter i mitt liv där jag inte har en konsekvent linje, men allt jag skulle vilja är att man genom reflektion och att medmänniskor pekar ut ens tillkortakommanden åtminstone ska kunna stå för sina handlingar eller göra avbön om man förstår att man gjort fel.

Ha gärna sällskapsdjur om du kan göra rätt för det, men ha då klart för dig varför du lever som du gör.

Jag hoppas inte att någon läsare blir sårad, men kommentera gärna.

Ps. Den här artikeln av teologen Joel Halldorf kan också vara intressant i sammanhanget. Om än lite lösryckt, representerar den ändå poängen i att ifrågasätta moralmajoriteten Ds.

Blast from the past

Hot-diggety-damn! När man rotar runt på hårddisken kommer det fram en del sköna minnen från förr. Döende positivspelaren är en gammal favorit från gymnasiet - klicka på bilden! Bilden på Malte är från Malte själv (jag gjorde den inte, men han följer mig än...).
Kanske ska skanna in lite bilder från bildlektionerna i skolan, men risken finns att jag blir polisanmäld. ;)Jooo, jag tror minsann att jag visar ett par från bildlektionerna i alla fall - de milda... =D

Ett genomgående mönster är hur mycket jag avskydde att få uppgifter.
Här är min bildanalys:Min adaption av Edvards Munchs "Skriet":
Originalet som ni alla känner och älskar, men visst saknas något?
Här fick vi i uppgift att rita vårt fantasirum - spartanskt, eller? Filuren på britsen är Treekiller, som jag skulle kunna skriva hyllmetrar av mytologi om...
Här har vi mitt våghalsiga försök med vattenfärger:
Ett spralligt perspektiv med ett konstfärdigt namn:
Hoppas att ni förstår att det var det här jag lämnade in till läraren. När man tänker efter, var jag nog vad man skulle kunna kalla ett problembarn i hennes ögon. =)
Jag gav ju som tur var vika mot slutet av 9:an och gav min lärarinna ett antal seriösa produktioner för att få mitt MVG, men jag är säker på att om hon minns mig, så är det är de här hon drömmer mardrömmar om. Stackars, stackars...