SvD
My point exactly. Min ödmjuka teori är att det som får folk att reagera så starkt är att sanningen kryper alldeles för nära inpå - att det är en tunn linje mellan att äta hunden och att utsätta en människa för skada. Det är skrämmande, men illustrerar min poäng: Är det rättfärdigat att döda vissa djur om man avhåller sig från att döda helt godtyckligt utvalda djurarter? Rent objektivt, alltså.
Det finns många som skulle säga att det är en fråga om nytta, och att t.ex. ett keldjur uppfyller ett syfte genom att skänka glädje till ägaren, eller att en jakthund hjälper vid jakt, och således får en upphöjd ställning. Men vad är det då som gör folk som sentimentala att de inte nackar katten och slänger den i grytan om den blivit ilsken och folkskygg eller om hunden blir av med benet och inte kan springa i skogen? Att vi inte har hjärta att se vår kompanjon bli något så jordiskt och basalt som ett köttstycke på tallriken?
Det är detta som gör mig så hemskt besviken: att vi som folk agerar så godtyckligt. Vi använder så många undantagsregler till vår moralkompass att inte många har en stadig linje i livet med robusta, logiska anledningar till sina handlingar. Att man inte äter djur från en art av vad vi kallar sällskapsdjur är för mig likställt med anledningen att "kött är gott" som försvar till varför man inte avhåller sig från att äta kött alls, alltså ett helt tomt begrepp som har samma vikt som att en mördare försvarar sig med "för att jag kan".
Jag har själv många punkter i mitt liv där jag inte har en konsekvent linje, men allt jag skulle vilja är att man genom reflektion och att medmänniskor pekar ut ens tillkortakommanden åtminstone ska kunna stå för sina handlingar eller göra avbön om man förstår att man gjort fel.
Ha gärna sällskapsdjur om du kan göra rätt för det, men ha då klart för dig varför du lever som du gör.
Jag hoppas inte att någon läsare blir sårad, men kommentera gärna.
Ps. Den här artikeln av teologen Joel Halldorf kan också vara intressant i sammanhanget. Om än lite lösryckt, representerar den ändå poängen i att ifrågasätta moralmajoriteten Ds.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Min motfråga blir då, måste man ha en klar och tydlig linje? Eller är människor komplexa nog att hantera många undantag och mångsidiga åsikter? Bara för att man inte kan få ner det i ord så är det ju lätt att säga vad man tycker är rätt och fel, utan att försöka sätta upp regler som ALLTID gäller.
SvaraRaderaFörst och främst: Kan någon förklara huvudpoängen? Varför äter vi grisar men inte inte hundar? Grisen är ett socialt, intelligent djur som vi t.o.m. är så lika att vi kan ha dess organ för att driva våra kroppar.
SvaraRaderaSedan: Komplexiteten i att acceptera närbesläktade arter som antingen mat eller kamratskap (se t.ex. marsvin och skogshare) baserat på vilken man har valt att ha hemma i bur är för mig ett helt godtyckligt val och inget som kan rättfärdigas utifrån fysiologi, djurets beteende eller någon form av inneboende "artvärde".
Skillnaden från att låta människan göra mer gråskaliga val som t.ex. att dricka alkohol eller ej, eller om man ska tillåta toplessbadande i badhuset är att konsekvenserna definitivt går längre: Liv eller död för ett levande ting. Det är väl den mest extrema konsekvensen?
Jag ser vegetarianismen som ett av de enklaste sätten att bli av med ett av världens största problem: Misshandel och mord av miljarder och åter miljarder djur per år. Tänk också på den förnekelse man slipper dras med! Det är hemskt lätt att glömma vad det är för en liten individ man stoppar i munnen.
Jag som vegetarian lever inte en helvetisk existens, utan njuter av livet som vem som helst, så med ett i sammanhanget ytterst litet offer slipper hundratals djur per år dö pga mig. De flesta har haft något husdjur och vet att de lever och känner, men talar inte.
Signe vare den med röst att klaga med. Förbannad är den stumme.
Ojoj... Vet inte riktigt om jag vågar ge mig in i debatten, men kan inte låta bli...
SvaraRaderaAtt se allt ätande av kött som mord och misshandel är väldigt långt ifrån sanningen. Visst finns det djur som lider och plågas för att sedan bli kött, men det finns även miljoner och åter miljoner djur som lever glada och lyckliga liv för att sedan slaktas och bli till mat på vårt bord. Jag tycker inte någon ska behöva ha dåligt samvete för att man äter kött, men som konsument ska man helt klart ställa krav på att kötten man äter inte är från plågde eller lidande djur.
Känslan att genom att inte äta kött fria sig från ansvar för köttindustrin kan såklart verka befriande, men i ett långsiktigt perspektiv skulle människornas vegetarianism främst leda till ökat behov av konstgödsel, ökad användning av ogräsbekämpande medel (på grund av att mycket ogräsbekämpning kan ske genom att man växlar mellan att odla grödor som kan tillgodogöras hos människor och hos djur, glöm inte bort att människor inte kan äta gräs, och det finns många marker som inte kan odlas med grödor som kan tillgodogöras för oss människor), minskat öppet landskap och även en sjukdomsspridande och lidande viltdjursstam.
Vill med det här säga att det såklart vore bra om folk åt mindre kött och framför allt tog mer ansvar för vilket kött man köper.
Tycker marsvinsdiskussionen är lite löjlig men kan ändå se poängen. Jag skulle såklart inte vilja äta upp min hund och det är inte bara för att han troligtvis skulle smaka gammal och seg=) Men jag tycker inte att jag bara för att jag inte vill äta upp honom inte ska ha rätten att äta andra djur. Ibland bli jag knäpp och tänker att jag måste va en hemsk person som kan äta upp andra varelser, men när jag tänker på alternativet för djuret så... ja, det är ju inte mycket bättre.
Tillbaka till ätandet av sina egna djur. Att det känns värre än ätandet av ett annat djur kan liknas med frågeställningen "vad skulle du välja: en person som står dig näras död eller hundra människor som du inte känner". Det finns väl ingen som skulle välja de 100 andra. Anledningen till detta tror jag grundar sig i nån grundläggande instinkt att stärka sin familj så att ens gener sprids vidare. I dagens samhälle har dock familj blivit ett vidare begrepp dit även husdjur hör (i alla fall i min familj:))och anledningen att man inte äter ens husdjur är att man har förmänskligat dem, jag tycker inte det är nåt fel med det! Men eftersom vi inte äter människor (en väldigt sund instinkt) känner vi att det tar emot att äta våra husdjur.
Hmm, jag har visst svårt att vara kortfattat, men är så mycket jag vill säga, men det blir alltid för stort och för filosofiskt för att det skulle få plats i ett kommentarsfält (som bara trasslar och bråkar med mig.
Hoppas detta ger dig nåt nytt att tänka på iaf!
kram
/Maria
Maria:
SvaraRaderaAtt se allt ätande av kött som mord och misshandel är väldigt nära sanningen.
Om du dödar en människa är det fortfarande mord, även om den är glad. Samma gäller för djur. Varför skulle ett lyckligt djur ha mindre mot att bli dödad?
Det är dessutom ett rent faktum att nästan alla djur går en plågsam och ångestfylld död till mötes. Bland de 6-7 Miljarder ryggradsdjur som årligen dödas i Sverige finns det nästan inga som får en ”bra död” (vad det nu är?). Så här kan det se ut på ett (anmält) besök på ett Svenskt slakteri: http://animalrights.se/wallsofglass/
Bland de djur som hålls i fångenskap innan de dödas (dvs. majoriteten av alla landdjur) så lever dessutom nästan alla mycket hemska liv. Nittioåtta av hundra grisar, får aldrig se solen. Miljontals kycklingar mals levande ner i kvarnar, snart efter de kläckts (du vet, de gula små sakerna). Runt 40% av alla kor får aldrig komma ut. Många av dem står dessutom fastbundna, och får aldrig röra på sig. Det går att fortsätta med jättemånga exempel. Djur har det inte bra när de används av en industri, så enkelt är det.
De exempel du ger som problem med vegetarianism är rent inkorrekta.
Majoriteten av allt som odlas (i Sverige och globalt) används som djurfoder. Globalt handlar det om 50% av spannmålet och 90% av sojan, som slösas på foder till tvångsmässigt uppfödda djur. Majoriteten av all regnskogsskövling orsakas av djurindustrin. Vattenbristen i världen orsakas till stor del av djurindustrin.
Om vi inte födde upp så många djur, skulle vi bara behöva odla en bråkdel av vad som odlas idag. Betydligt mindre gödsel skulle behövas. Det gödsel som fås från djur kommer inte i närheten av det som behövs för att odla maten till djuren, från första början. Mer gödsel går åt till att föda djur, än vad du får från djuren. Eftersom vi skulle behöva odla mindre, skulle vi även kunde använda mindre bekämpningsmedel.
Bara en bråkdel av djurfodret kommer från "gräs". Idag används 2/3 av all odlingsmark i Sverige till att odla mat till djur. Dessutom importeras enorma mängder foder. Plus att miljontals (om inte miljardtals) fiskar dödas och används till djurfoder. Mängden odlingsbar mark räcker extremt väl till alla världens människor, bara man använder marken till något vettigt.
"Öppna landskap" kommer idag inte från att djur "naturligt" betar ängarna. Utan just ifrån de enorma odlingar som behövs för att mata djuren i djurindustrin.
När du tänker på alternativet till att döda och äta upp en annan varelse: vad ser du för alternativ då? För jag kan inte se att alternativet skulle vara dåligt på något sätt. Inte för att bli personlig, men det är faktiskt en hemsk handling att döda och äta någon. Lyssna på din inre röst. Speciellt när alternativet är nödvändigt om vi ska klara t.ex. klimatkris, vattenbrist, världssvälten. För att inte tala om att rädda miljardtals djur från lidande och död.
Själv skulle jag självklart välja rädda de hundra andra människorna, snarare än en person från min familj. Jag har förståelse för att det kan vara ett svårt dilemma. Men jag är nog inte den enda som sätter värde på idén att "alla är lika värda". Vi måste bygga vårt samhälle kring den principen, man kan inte tillåta att folk unnar "sina egna" om det innebär stort lidande eller död för andra.
Dessutom har du här har du en situation där du kan välja mellan "döda ingen" eller "döda tusentals djur".
Jag vill tillägga att jag verkligen inte tror eller tycker att du är en dålig person. Dina argument är de som man ofta hör från personer som tror (eller vill tro) att djurätande är "ett nödvändigt ont". Men om du tittar på de fakta som finns, resonerar igenom konsekvenserna av olika alternativ och lyssnar till ditt samvete är jag hoppfull om att du kan se det hela ur ett annat perspektiv! :)
~ Vänliga hälsningar
Daniel
Amen!
SvaraRaderaOMG! Snyggt svar Daniel!
SvaraRadera"Om du dödar en människa är det fortfarande mord, även om den är glad. Samma gäller för djur. Varför skulle ett lyckligt djur ha mindre mot att bli dödad?"
SvaraRaderaVad skulle du välja: leva lyckligt sedan dö, leva olyckligt och sedan dö eller kanske inte leva alls? Många vegetarianer tycker bevisligen att det är bättre att inte leva alls medans jag tycker det är bättre att leva lyckligt och sedan dö. Där skiljer sig den våra filosofiska åskådningar och där är det bara att acceptera att folk känner olika.
Låt mig fråga er detta. Om det odlades människoföda på de åkrar som detta var möjligt på, betade djur och togs hö och ensilage och sådant människor kan äta på de ställen som det inte är möjligt att odla människoföda, folk åt köttet från djuren som levde på detta, skulle ni då äta kött? (försår att svaret här är olika på vilken vegetarian man pratar med, så se det mer som en retorisk fråga). Det är iaf detta jag strävar efter, att det inte ska slösas med resurser, varken åt ena eller andra hållet. I min utopivärld skulle det va så det ser ut.
Det öppna landskap som vi har idag används som bete samt odlingar så att djuren ska ha något att äta även under vintern när vi i Sverige inte kan ha djur ute. Att byta ut betesmarkerna mot skogen som skulle växa iställen är inte helt klimatsmart heller, med tanke på den inverkan skogsbruk har på miljön.
Jag har inte sett någon modell som är så komlex att den tar med alla faktorer för och mot avlandet av lantbruksdjur, så jag kan absolut inte säga säkert hur man ska lösa problemet. Så jag får helt enkelt lita på min känsla som säger att Sverige och världen skulle va bra trist utan kossor, grisar, får och alla andra fina lantisdjur:)
Så, nu har jag sagt mitt tror jag!
Maria