Pyssel!

För länge, länge sedan (när jag var 12-13 år) satt jag på mitt pojkrum och målade modellflygplan, båtar och ett par små modellfigurer och jag älskade det. Jag var inte särskilt bra på det, och jag hade ingen aning om teorin, pensel- och färgtekniker eller hur man ens limmade på bästa sätt - jag gjorde det bara för att jag tyckte att det var kul.
Med tiden hittade jag nya hobbyer som jag lade ner hela min själ i - teckning, akvariefiskar, sportfiske, flugbindning och sedan fågelskådning, trummor och diverse annat kul, men jag har alltid tyckt att om något ska göras, så ska det göras ordentligt. Om något är intressant och kul, kan jag gå upp i det tills att folk säkert tycker att jag är rätt insnöad och lite "udda". Till mitt försvar tycker jag att det är väldigt utvecklande rent själsligt att ta tag i ett ämne och se hur långt man kan ta det. Det är något speciellt med att försöka bli åtminstone duglig på flera olika sysslor. Jag har inte lätt för att bli uttråkad, och det är förstås så att jag egentligen ibland har lite för många saker i huvudet vid ett enskilt tillfälle (om man nu bara kunde hitta den där balansen, hmm...), men jag ser det mer som att jag har något att tänka på, öva eller planera i varje sekund där jag annars skulle vara uttråkad.

Vad snackar jag om egentligen, öh? Jo, jag har ju funnit tillbaka till de där gamla modellerna! Jag har börjat spela Warhammer - ett krigsbrädspel där varje spelare har ett gäng små figurer och leker generaler, och för att ge lite flärd till spelet så kan man måla sina trupper. Egentligen har jag avskytt detta spel och spelarkulturen hela min uppväxt, men jag har alltså fastnat för att spelet faktiskt är kul! Mitt enda problem är att jag fortfarande kan stå för att jag inte gillar många av de som spelar spelet! Det kan ju vid första anblick låta trångsynt, men det här är ju (nästan utan undantag) killarna som rollspelare tycker är nördar... Ajaj. Det är svårt att inte fastna i en upprört svettig monolog från någon som med hela sin själ tycker att man köpt fel färg, pensel eller spelar fel armé så fort man går fram till kassan, och detta gör mig irriterad bortom ord! Jag får hålla mig till en ytterst liten skara som jag tolererar, så inga turneringar för mig!

Iiii alla fall - här har ni lite bilder på några modeller jag har målat den sista tiden. Figurerna kommer i omålade bitar på en ställning, så man får skära ut, limma ihop, posera, grundfärga dem och sedan måla för glatta livet, så det är pilligt slit, men ack så kul.

Armén jag spelar heter tyranider, och är i stort sett som en blandning av H.R. Gigers Alien och de insektoida krypen i Starship Troopers. Här har vi en liten samling Hormagaunts, med tre modeller i olika stadier av målandet. 1) Färdiglimmad 2) Grundmålad 3) Färdigmålad (men jag ska fortfarande snygga till basen den står på).
Oh! Oh! Sa jag att de är jättesmå? Här har jag en s.k. Genestealer. Den här är den första som jag snyggat till basen på. Det visade sig vara väldigt svårt att ta vettiga foton med bra färger, så egentligen ser den bättre ut... ;P
Här har jag en av samma typ av enhet, men jag har gnuggat biologknölarna och tänkt vad den skulle vara avlad till: Den är en varelse som gömmer sig, väntar i bakhåll och sedan stormar ut i raseri och sliter sönder allt möjligt, så jag tänkte att prickarna på framsidan av armarna och på huvudet var del av dess kamouflage. Till detta hör att den är ett väldigt skickligt rovdjur och sitter antagligen och spanar på sitt byte innan bytet ens vet att den är där, så den är bara kamouflerad framifrån. Det blåvita på undersidan är hudfickor av bioluminescerande bakterier (oohh yeeeah) som öppnas när den stormar fram - som vissa djuphavsdjur använder för att förvirra byte eller rovdjur. Fickorna sitter mellan revbenen och kastar ljus på benen och armarna.
Det enda som kvarstår är att bli klar med en hel armé. Halvvägs där. Skoj va? =)

PS. Tack för alla kommentarer, och särskilt för dem på "marsvinsinlägget" angående vegetarianism. Det är ett väldigt svårt ämne, men jag tycker att kommentaren från Daniel från Djurens Rätt tål att läsas (nedan). Den summerar varför jag tycker att vegetarianism borde anammas av fler - dessutom på ett faktabaserat sätt utan för mycket subjektivitet och argument som spelar på känslor. DS.