Pyrovore

Dagens kräkmonster, en Pyrovore, eller egentligen en krälande fallossymbol. Nån gång ska jag förfina tekniken att måla tunna, raka streck, men jag blev så hetsig att den inte skulle bli klar så här innan jul, att jag stressade igenom några moment. Nu ser jag ju också på bilden att den inte är helt klar med några högdagrar här och där och fortfarande lite ofärdig bas, men den är i stort sett klar - vad klagar du på?! ;)

En ögonblicksbild under målningen. Rätt kul att se hur nåt så fult kan bli nåt halvt vettigt.

Under processen hade jag sällskap av Daniel, som målade på sina hårdingar Flesh Tearers...

...och av Robert, som målade en Striking Scorpion, giftigt illgrön.

Japp, det blev sista inlägget innan jul, då. God jul, allesammans!

Ta-daaa!

Semester. Mmmmm. Hög tid att "förverkliga sig", eller hur? Den senaste tiden har till viss del spenderats med penseln i hand, och jag får leva ut min allra pilligaste sida, så här kommer en uppdatering på min trygonmodell som jag precis färdigställt.

Häng med, så kollar vi hur den har vuxit fram! =)

Efter de stegen som jag skrivit lite kort om i tidigare inlägg (positionering, grundsprejning och grundmålning) fortsatte jag att jobba med modellen i tre delar - huvudet, överkroppen och underkroppen.I detta läge var allt alldeles för blekt för att göra det elaka krypet rättvisa, så jag målade tre-fyra extra lager sepiaton på "huden" och målade allt brunt med en kraftigt utspädd svart färg för att få ett fläckigt, melerat utseende.
Nu började det pilligaste, alltså att måla alla detaljer. Om man skulle vara lagd åt att bara komma igång och spela Warhammer som krigsspel, så skulle kanske många ha nöjt sig vid det här läget, men nu var ju faktiskt just den här figuren en present från Martin, så... =)
Här har jag målat tänderna i flera nyanser - från mörkt till ljust - för att accentuera den lite risiga tandhygienen och de bruna tandhalsarna...
Pansarplåtarna på den här besten är gjorda av kitin (som på en skalbagge), och jag målade fibrerna i tre steg (hmm, många grejer i grupper om tre, märker jag... måste vara mystik och svartkonst). Mörkare till ljusare. Varje streck målades tre gånger. Tre gånger...
Det blev alltså till slut en färdig modell av det hela. Vissa delar gillar jag jättemycket. Andra delar är jag mindre nöjd med. Bra och rolig övning dock! Här är en bild på svansspetsen med sprängfulla blåsor fulla av gift eller något mycket värre... =)

Måleri

Nu har jag så sakteliga börjat måla på min Trygon igen - Martin skickade en bild på en figur han målat och jag blev inspirerad! Från och med nu lägger jag upp nån bild då och då för att visa hur den växer fram. Just nu grundmålar jag ryggsköldarna bruna och försöker få jämna lager, och snart ska jag fortsätta med att måla huvudet och högdagrar.

Kräkmonster

Några bilder på bygget och målandet av en Warhammermodell - den här gången på den största enheten i min armé. Jag har ju fått den i present, så jag var tvungen att värma upp med en mindre Tyranid Warrior, eftersom att det var ett bra tag sen jag satt ner och målade. Den ser lite blaskig ut med lite för tjocka färglager här och där, men jag måste påminna om att den är väldigt liten, och att den ser vettigare ut på riktigt =). Till basen har jag använt bl.a. sand, kork och den låga B-strängen från en elbas...
Här har vi uppvärmningen:
Sedan var det bara att sätta sig och klippa ut smådelarna till det stora elaka kräkmonstret (som det är känt som).
Här har jag satt ihop torsot och håller på att limma ihop delarna till huvudet.
Sedan kilar man ut i ett välventilerat område och sprejar delarna med grundfärg.
Sedan börjar man lägga lager av färg på den vita grundfärgen - först ca fyra lager utspädd sepiaton för "huden", och mörkgrå för de taggiga delarna.
Härnäst följer ett antal steg, men det kommer - tids nog...
Ha det bra, allihopa!

Rymdkryp

Raveners! Åter igen små plastgubbar, men det är bara så kul. =)
Det här är bestar som slingrar sig fram på en ormlik svans och som kan gräva genom marken och skjuta upp med ett "surprise!"
En av dem fick en tigrerad svans för att se mer skitig och reptillik ut, och jag tänker nog fortsätta med den idén till två andra jag ska måla.Modellen är slående lik Starcrafts Hydralisk (bild nedan), men Games Workshop som har gjort miniatyrspelet Warhammer och Blizzard som gjort Starcraft har en lång och stolt historia av att skamlöst stjäla varandras idéer. Jag har ingen aning om hur de inte har lyckats stämma skjortan av varandra, bortsett från att de upprätthåller någon form av terrorbalans (Stämmer du mig, så stämmer jag dig). Jag har börjat tänka mer på baserna de står på, och funderar på material som skulle kunna användas till att efterapa klippor och annat. Här har jag skurit ut en bit kork, som jag grundsprejat svart, torrborstat högdagrar på och gjort nyanser med tusch i olika färger. Det gula ska föreställa lavar.
En bild för att visa skalan. Mycket pill blir det. =)Innan någon börjar tro att jag lagt musiken på hyllan, så beror ju tystnaden på att jag har haft ytterligare problem med datorn. Efter att jag skickat efter ett nytt strömaggregat verkar det som att den fungerar stabilt (ta i trä, håll tummarna osv.), så vi kanske får se en eller ett par låtar framöver! =)
Nåja, det var ett litet inlägg på vad jag gör i min lilla hobbystuga. Hoppas ni har det bra allesammans!

I målartagen

Tjena tjena! Mellan mina försök att göra något vettigt har jag satt penseln i arbete och målat det här monstret till min hord krälande kryp. De mindre modellerna måste målas i stora antal för att vara spelpjäser och mejas ner av motståndaren, men den här är stor och seg, så jag tänkte lägga ner lite mer arbete på den. Fortfarande väldigt pilligt, och allt görs i en massa färglager, men jag blev riktigt nöjd med detaljerna.
Kitinplåtarna (de bruna) målades med längsgående streck för att visa fibrernas riktning. De svarta kamouflageprickarna delar de med de mindre Genestealers (se bilden eller mitt tidigare inlägg). Här har de inget egentligt syfte att dölja djuret, men är ändå kvar i genpoolen (se där - biolog in the house). För betarnas utseende tänkte jag på flodhästars fårade, massiva betar. Rawr!

Pyssel!

För länge, länge sedan (när jag var 12-13 år) satt jag på mitt pojkrum och målade modellflygplan, båtar och ett par små modellfigurer och jag älskade det. Jag var inte särskilt bra på det, och jag hade ingen aning om teorin, pensel- och färgtekniker eller hur man ens limmade på bästa sätt - jag gjorde det bara för att jag tyckte att det var kul.
Med tiden hittade jag nya hobbyer som jag lade ner hela min själ i - teckning, akvariefiskar, sportfiske, flugbindning och sedan fågelskådning, trummor och diverse annat kul, men jag har alltid tyckt att om något ska göras, så ska det göras ordentligt. Om något är intressant och kul, kan jag gå upp i det tills att folk säkert tycker att jag är rätt insnöad och lite "udda". Till mitt försvar tycker jag att det är väldigt utvecklande rent själsligt att ta tag i ett ämne och se hur långt man kan ta det. Det är något speciellt med att försöka bli åtminstone duglig på flera olika sysslor. Jag har inte lätt för att bli uttråkad, och det är förstås så att jag egentligen ibland har lite för många saker i huvudet vid ett enskilt tillfälle (om man nu bara kunde hitta den där balansen, hmm...), men jag ser det mer som att jag har något att tänka på, öva eller planera i varje sekund där jag annars skulle vara uttråkad.

Vad snackar jag om egentligen, öh? Jo, jag har ju funnit tillbaka till de där gamla modellerna! Jag har börjat spela Warhammer - ett krigsbrädspel där varje spelare har ett gäng små figurer och leker generaler, och för att ge lite flärd till spelet så kan man måla sina trupper. Egentligen har jag avskytt detta spel och spelarkulturen hela min uppväxt, men jag har alltså fastnat för att spelet faktiskt är kul! Mitt enda problem är att jag fortfarande kan stå för att jag inte gillar många av de som spelar spelet! Det kan ju vid första anblick låta trångsynt, men det här är ju (nästan utan undantag) killarna som rollspelare tycker är nördar... Ajaj. Det är svårt att inte fastna i en upprört svettig monolog från någon som med hela sin själ tycker att man köpt fel färg, pensel eller spelar fel armé så fort man går fram till kassan, och detta gör mig irriterad bortom ord! Jag får hålla mig till en ytterst liten skara som jag tolererar, så inga turneringar för mig!

Iiii alla fall - här har ni lite bilder på några modeller jag har målat den sista tiden. Figurerna kommer i omålade bitar på en ställning, så man får skära ut, limma ihop, posera, grundfärga dem och sedan måla för glatta livet, så det är pilligt slit, men ack så kul.

Armén jag spelar heter tyranider, och är i stort sett som en blandning av H.R. Gigers Alien och de insektoida krypen i Starship Troopers. Här har vi en liten samling Hormagaunts, med tre modeller i olika stadier av målandet. 1) Färdiglimmad 2) Grundmålad 3) Färdigmålad (men jag ska fortfarande snygga till basen den står på).
Oh! Oh! Sa jag att de är jättesmå? Här har jag en s.k. Genestealer. Den här är den första som jag snyggat till basen på. Det visade sig vara väldigt svårt att ta vettiga foton med bra färger, så egentligen ser den bättre ut... ;P
Här har jag en av samma typ av enhet, men jag har gnuggat biologknölarna och tänkt vad den skulle vara avlad till: Den är en varelse som gömmer sig, väntar i bakhåll och sedan stormar ut i raseri och sliter sönder allt möjligt, så jag tänkte att prickarna på framsidan av armarna och på huvudet var del av dess kamouflage. Till detta hör att den är ett väldigt skickligt rovdjur och sitter antagligen och spanar på sitt byte innan bytet ens vet att den är där, så den är bara kamouflerad framifrån. Det blåvita på undersidan är hudfickor av bioluminescerande bakterier (oohh yeeeah) som öppnas när den stormar fram - som vissa djuphavsdjur använder för att förvirra byte eller rovdjur. Fickorna sitter mellan revbenen och kastar ljus på benen och armarna.
Det enda som kvarstår är att bli klar med en hel armé. Halvvägs där. Skoj va? =)

PS. Tack för alla kommentarer, och särskilt för dem på "marsvinsinlägget" angående vegetarianism. Det är ett väldigt svårt ämne, men jag tycker att kommentaren från Daniel från Djurens Rätt tål att läsas (nedan). Den summerar varför jag tycker att vegetarianism borde anammas av fler - dessutom på ett faktabaserat sätt utan för mycket subjektivitet och argument som spelar på känslor. DS.